Ny blogg; Älskade lapphund, älskade skägg

När jag fick frågan att ta Fudge på foder var min tanke; varför inte. Jag hade
redan en Finsk Lapphund, Deamon, som gick och strosade hela dagarna i
trädgården och skogen så en till gör väl varken till eller ifrån.
”Det är inte samma linje, Fudge är en helt annan typ än Deamon”,
varnade uppfödaren mig. Ja ja tänkte jag. Lapphund som Lapphund.
Så fel jag hade.

Fudge kom hem som ett yrväder. Det första han gjorde var att lyfta på benet
när han kissade. 8 veckor gammal. Han har aldrig suttit och kissat. Han var
sockersöt men en ulv i fårakläder. Redan som valp hade han ett uppfodrande
skall mot mig om jag försökte tillrättavisa honom. Jag kände mig helt maktlös,
för samtidigt var han en mjuk kille som man inte kunde ta tag i och ruska om
när han gick över gränsen. Det kände jag- Då skulle jag få en hund som aldrig
ville vara vid min sida. Så jag fick tänka om när det gällde allt mitt hundtänk för
att få en kommunikation med honom. Som tur var så gillade han att bli belönad
med godis. Vi började träna lydnad och ju mer man tränar sin hund ju mer binder
man upp hunden till sig och ju bättre kan man kommunicera med sin hund. Det
gäller för alla hundar är min övertygelse. Med Fudge tog allt så mycket längre tid.
Samtidigt kände jag att det fanns så mycket i denna hund att jag fortsatte att träna.
Eftersom han fort tröttnade på att träna samma så varierade jag mellan lydnad,
rallylydnad, agility och bruks. Han är uppflyttad till lägre i sök men pga hans
skottberördhet har jag inte fortsatt. Han var en mycket duktig sökhund och i
skogen hittade vi ett samarbete som följer med i allt vad vi gör. Han är i mästarklass
i rally, har två pinnar i hopp och två pinnar i agility klass 1 samt är uppflyttad till
lydnadsklass 1. På grund av hans ojämnhet och min lättja så har vi inte riktigt
hittat vår nisch. Nu är han 8 ½ år och för ett år sedan kom Grimm.

Jag har alltid velat ha en Riesenschnauzer. Ända sen -92 när jag fick ta hand om
en väninnas Riesen under nästan ett års tid. Dessa majestätiska hundar. Med sin
enorma integritet. Hundarnas konung. Hundarnas hund. Det skulle ta mig nästan
30 år innan min dröm gick i uppfyllelse. Förväntan var stor. Det första som hände
var att Deamon, som var en resursstark hund, inte accepterade honom. Det gick så
långt som till blodvite. Nu hade jag väntat och längtat så länge efter min Riesen
och jag kände Deamon, detta är inget som kommer att ge sig. En dag kommer
Grimm att ge tillbaka och det kommer att en fajt på liv och död. Jag tog det svåra
och tunga beslutet att omplacera Deamon. Han var 9 år fyllda och jag hade turen
att hitta ett fantastiskt hem till honom. Han bor i Horred, är ensam hund, får åka
med på husbilssemestrar och vara med på husses golfrundor.

Om Fudge var en genomjävlig valp så var det inget mot Grimm. Herregud, här
snackar vi uppfodrande skall, jaga katterna, välta möbler, ständigt kräva min
uppmärksamhet. Fudge är och har alltid varit, en hund som varit självständig
och liksom inte behövt mig så mycket. Grimm är också väldigt självständig
men han har ett stort behov av mig och min uppmärksamhet. Grimm växte snabbt
och väger drygt 40kg är 70 cm hög och fyller 1 ½ år 26 september. Det första året
gick all tid och energi åt till att hålla Grimm på fyra tassar istället för två, att bete
sig bland folk, att få honom att lyssna på mig utan att jag behövde använda en
megafon. Under den här tiden fann sig Fudge att ständigt komma på andra plats,
att ofta få vara hemma medan jag åkte iväg med Grimm för att träna socialisering
eller lydnad. Fudge är den snällaste hund man kan tänka sig. Han har integritet men
på ett annat sätt än en Riesen. Trots sina dryga 8 år leker han varje dag med Grimm
och då får man tänka på att Fudge väger 17 kg och Grimm drygt 40 kg så när
Grimm kommer i full fart och ska tackla Fudge då vill det till att han är beredd.
Fudge tar sin uppgift som storebror på allvar och eftersom han inte har något
resursförsvar och inte vill ha konflikter så lär han Grimm mycket. Det jag tycker
är mest fascinerande att se, är när Grimm gör något som Fudge vet att det gillar
inte jag och det kan få mig irriterad, då avleder han Grimm genom att bjuda upp
till lek. Denna envisa, självständiga lapphund och detta underbara, bråkiga,
högljudda skägg; de är mina killar, min livsnerv och mina glädjeämnen.
Susanne Klug